Vi läser reportage och ser bilder på hur jolleseglarna i klubben trotsar årstiden genom att segla i december. Imponerande och beundransvärt men troligtvis nödvändigt för att kunna möta konkurrensen i jolleklasserna.

I viss mån inspirerad av jolleseglarna, men mycket bekvämare, beslutade kappseglinskommittén att också hålla igång seglingen under vintersäsongen. Bekvämare eftersom vår ambition är att skriva eller leta upp seglingsreportage som kan hålla intresset för segling och kappsegling vid liv trots att båtarna ligger på land.

Jag har fått äran att vara först ut och då lyfta fram lite nostalgiexempel eftersom jag har varit med i kappseglingssvängen under så många år. Vad är då mer naturligt än att börja med än JSM?

 

JSM 1992

Klubbens första och hittills enda JSM genomfördes 1992. LBS hade då en mycket blygsam jolleverksamhet medan BOJK var en mycket vital jolleklubb. BOJK hade å andra sidan inte förutsättningar att kunna genomföra JSM i Bjärred. Ordförande i LBS var Carl-Olof Gånge. Jag tror att Gånge, genom arrangemanget tillsammans med BOJK, såg en möjlighet att sporra ungdomsverksamheten i LBS.

 

Ett annat motiv var kanske att LBS då skulle ha ett nytt klubbhus på plats och ett JSM var ett lämpligt arrangemang till invigningen.

Det sistnämnda blev inte förverkligat. Överklaganden resulterade i att klubbhusbygget blev försenat och klubbhuset blev klart först ett år senare. Som ersättning hyrde vi in två arbetsbodar plus ett antal bodar för det sanitära. Arbetsbodarna fick en oväntad användning eftersom taken kunde användas som prisutdelningsplattform för de dagliga spikpriserna.

Den avslutande prisutdelningen hade vi på strandängarna väster om dansrotundan.

Arrangemanget blev mycket lyckat. En anledning till detta var naturligtvis god planering och mycket gott samarbete mellan klubbarna och en annan var tur med vädret. Ett mäktigt högtryck hade parkerat sig över Lomma vilket innebar att vindarna var tämligen lätta att förutse. Tävlingarna skulle startat kl 10 men eftersom sjöbrisen först kom kl 12 var det ganska enkelt att skjuta upp starten i två timmar och sedan segla på sjöbrisen.

I mitt arkiv hittade jag en artikel som skrevs av en seglarförälder för publicering i OE Aktuellt. Den ger, på ett mycket trevligt sätt, en bild av tävlingen. 

Länk till artikeln om JSM 1992

 

VM i Izola, Slovenien

Direkt efter att JSM avlutats var det dags för några av oss att packa E-jollarna och väskor för att delta i årets Open Week och VM. Tävlingarna gick i Izola där Slovenien har en liten kustremsa strax norr om Trieste i Italien. Det som var speciellt med denna tävling var att dåvarande Jugoslavien, några månader tidigare, hade upplösts och att det var inbördeskrig mellan staterna. Jag satt i e-jolleförbundets styrelse och vi i styrelsen hade den tuffa uppgiften att avgöra om vi skulle ställa upp med ett lag och rekommendera andra seglare att delta i Open Week. Efter många fax och telefonsamtal med tävlingsorganisationen övertygades vi om att arrangemanget var säkert. Likaså fick vi klartecken från försäkringsbolagen att våra svenska försäkringar gällde i Slovenien. Passerade vi gränsen till Kroatien, strax norr om Izola, var vi inne i en krigszon och där gällde inte försäkringarna.

Som ni kan förstå så var vi funktionärer och föräldrar mycket spända på vad som skulle möta oss. Vi blev mycket positivt överraskade. Jag har, som förälder eller funktionär, deltagit i ett tiotal olika EM, VM och JEM i E-jolleklassen. Efter samtal med andra deltagare, i motsvarande situation som jag, har vi kommit fram till att detta VM är nog det VM som vi vill ranka högst. Möjligtvis kan det bero på att vi hade lågt ställda förväntningar.

Tävlingsledningen ville på ett påtagligt sätt visa sitt avstånd till kriget i övriga fd Jugoslavien. Vid invigningsceremonin var det tex påbjudet att man inte skulle marschera. I tävlingsområdet hade man med den tidens teknik monterat skärmar så att alla i tävlingsområdet kunde följa tävlingarna. Man gav ut dagliga bulletiner, på slovenska och engelska, där man inte bara redovisade resultatet utan även personliga intervjuer med olika seglare. Man hade också TV-team på plats som intervjuade både seglare och landkrabbor. Speciella intervjuoffer var vinnarna i respektive race. TV-inspelningarna rullade sedan hela tiden på de skärmar som var uppsatta. De lyckades skapa en inbjudande atmosfär genom att man hela tiden kände sig delaktig och välinformerad.

Avslutningsvis var prisutdelningen också av samma klass som invigningen med TV-team och intervjuer av pristagarna. Priserna var också tämligen unika. Priset på bilden väger ca 10 kg.

I Izola introducerades också vinnarvolten som blev förstasidesbild i den lokala tidningen.

 

VM i Livorno

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en mycket allvarlig händelse, som kunde ha slutat mycket illa. VM i E-jolle 1990 gick i Livorno i Italien. I hamnen i Livorno sken solen från en klarblå himmel. Vinden var svag och därför hade inte tävlingsledningen något påbud om att seglarna måste ha flytväst. Några av oss ledare och föräldrar såg fram mot en ledig dag i Pisa för att komma tillbaka när tävlingarna var genomförda.

Med stor förvåning kom vi tillbaka till ett tävlingsområde i fullt kaos. Under tävlingen, långt ut till sjöss, hade tävlingen drabbats av en tromb av mycket stor styrka. Många av deltagarna kunde inte manövrera sina båtar utan lämnade dem drivande. Tävlingen avbröts såklart och alla skulle ta sig den långa seglatsen till land. De flesta, som lämnat sina båtar, kunde få skjuts av andra seglare genom att klamra sig fast i aktern på båten. Säkerhetsbåtar saknades så marinen fick tillkallas för att fiska upp seglare och drivande båtar. Några av seglarna fick föras till sjukhus utan att föräldrar och ledare fick information om detta. En händelse som man som seglingsledare aldrig vill eller ska behöva uppleva. Här är första sidan i tidningen dagen efter.

 Länk till översättning av artikeln!

Episoden visar tydligt på behovet av en fungerande säkerhetsorganisation. Många gånger sätts säkerhetsorganisationen samman av sjöovana personer med dålig kunskap och utrustning. Även i Sverige kan väderleksprognoserna missa överfallsväder. Därför – fuska inte med säkerheten, ge säkerhetsorganisation hög status och träffas gärna i förväg för att gå igenom tänkta scenarier.

Seglarhälsningar

Stellan Larsson