Spangsberg Cup 2024 - Vedbaek

Håll nu koll på flaggorna för tusan! Ta ett foto så vi inte missar någon! - Det verkar som alla har börjat med flagga B, sa vi i kör. Så lät det på Onyx inför vår start som gick kl 09.20, denna klara och soliga men ganska kyliga söndag den 6 oktober. Alltid spännande i starten. Bansträckningen fick alla 10 min före start. I seglingsföreskrifterna fanns ett antal rundningsmärken med tillhörande bokstäver. Sen hissade startfartyget 5 olika flaggor precis före start. Här gällde det att vara med så att man fattade vilka bokstäver och således vilka märken man skulle runda.

Vi backar dock bandet till lördagen vid 14-tiden. Jag, Staffan och Peter kastade loss från Lomma. De andra 3 skulle dyka upp på söndagsmorgonen med bil i hamnen. Vissa har det bättre än andra, hahaha! Prognosen för överseglingen stavades järngenua. Ett helt blankt Öresund låg framför oss. Det enda som i stort sett bröt denna spegel var de två sälar som hälsade på. Ganska ovanligt i denna del av sundet. Väldigt härligt påseende. Vi kom fram efter ca 3,5 timme. Det går liksom inte fortare med motor. Inte så att det ligger dubbla V8:or där nere i båten. 

Väl framme i hamn fixade vi till båten. På med storsegel, dra fram spinnakergajarna och packa spinnakarna osv. Det blir ofta lite stressigt på morgonen innan start. På kvällen gick vi till byns pizzeria tillsammans med besättningen från Krackemut, Anders Hansen och hans gast. De skulle köra 2-handed. Mot de andra full crew-båtarna, strongt!

Över 100 båtar på deltagarlistan till årets avslutningssegling i Vedbaek. En av årets höjdpunkter. Tyvärr lyser X-102:orna med sin frånvaro. Låt mig för en sekund vara lite kaxig - det känns nästan som att Onyx har dödat klassen. Vi har vunnit i Vedbaek tidigare och Själland Runt mot de andra 102:orna. Efteråt splittrades den klass som fanns i Sundet. Vågar de inte komma och försöka klå sundets snabbaste från Sverige? Skämt å sido, det är synd för det är så mycket roligare att få gå mot andra likadana båtar.

Vi har blivit klart bättre på att sätta starterna. Här är det verkligen ett teamwork för att komma rätt bland alla båtarna och tajma det hela. Det är oerhört viktigt att komma iväg bra. Det var 24 båtar i vår start. Lätt att hamna i skitvind. Vi slog oss fria och kom hyfsat iväg. Tyvärr fick vi inte riktigt bra gång på första kryssen. Efter en stund, då vi kom för styrbord, mötte vi en dansk för babord. Vi upplyste vänligt för att betona att vi hade företräde. De gick före men det var på håret, max 1-2 meter, jag fick ducka men dansken tittade surt på oss och hojtade sen något som ingen av oss begrep.  Det var inget vänligt iaf - grrrrr. 

Kryssen löpte på till nästa situation som fick mig nästan att vilja sälja båten och köpa husvagn. Vi hade ett rundningsmärke framför oss som vi skulle ha på babord sida. Vi hade en nordgående ström som var att beakta i allra högsta grad. Vi kom för babord. Vi hade en båt som kom för styrbord. Jag vacklade lite i min bedömning om vem som skulle gå före. Det blev till ett snabbt slag precis för nära märket. Vi fick inte riktigt fart på båten och gled mot märket. Så klart kasade vi på helvetesmärket och vi fick snällt ta vårt straff. Här tappade vi fart, höjd, tid och definitivt humör(jag). Vi halkade efter. Resten av seglingen fixade vi utan större misstag. Det var klurigt i de väldigt lätta vindarna. 

 

Det långa nordvästliga benet seglades med spinnaker hela vägen. Här körde vi med våra tunna lättvindsgajar. Våra vanliga spinnakerskot hade tyngt ner alldeles för mycket. Kanske skulle vi ha vågat att vara mer offensiva i vår körning här och valt att skära än mer. I alla fall i slutet för att undvika den platta länsen in till märket utanför Sletten. Det är något vi måste bli bättre på - att segla på max VMG.

Vi hade i och för sig en annan situation som vi tar med oss från seglingen, en positiv en. Vid märket på mitten av banan innan raksträckan mot mål kom vi för babord. Vi hade en X-332 i lovart. Innanför oss kom 2 båtar för styrbord, alltså med företräde. Vi låg lite lite efter men var iskalla. Planen var att SB-båtarna skulle komma och trycka undan vår båt i lovart för platsmärke så att vi skulle kunna komma innanför och runt. Vi gissade också på att SB-båtarna skulle kasa förbi märket med några meter. Det blev precis så. På den manövern lyckades vi plocka alla båtarna och fick sen också fri vind. Klockrent och var vi så sjukt nöjda. På vägen mot mål höll vi farten och 332:an bakom oss. Riktigt kul för skippern på denna båt hade nämligen en 102:a innan, sålde väl i hopp om att segla en snabbare båt :-) 

Av någon anledning blev det klydd med målgången för några båtar(DNF). Inledningsvis stod vi som segrare i vårt løb. Konstigt, för det hade vi alls på kartan. Efter ett tag och en justering så blev det klart att vi lyckades knipa en andraplats. 1 min och 17 sekunder efter svårslagna H2O från Borstahusen med Mackan som skipper. Innan sa jag till honom att målet var att ha alla danskar i vårt løb efter oss. Så blev det. Guld och silver till Sverige! Sammanräknat resultatet för oss på den 18,5 nm långa banan blev en ganska blygsam 15:e plats av 23 deltagare. Där var en hel drös(7) av vassa X-99:or som seglade snabbare. Vi hade två st efter oss.

Hemseglingen till Lomma var lång, kall och tung. Vi fick en snekryss hem. Åter i soffan vid 21-tiden på söndagen. Trött och frusen. Som skipper missar man aldrig en transportsegling ?Nu återstår bara att ta upp båten.

Bästa hälsningar - Onyx med Pär, Arvid, Peter, Staffan, Kalle och Rikard



_____________________________________________________________________________________________

Tjörn Runt 2024 med Onyx

Länge såg det mörkt ut. Prognosen såg ut att ge oss vindar som omöjliggjorde transporten upp till Stenungsund. Nu snackar vi inte en transport på 25 distans utan en på ca 160 nm på Öresund, Kattegatt och genom skärgården. Med tanke på jobb och annat var det tajt dagarna före. 3 pers på transporten och sen skulle resten komma när vi väl var framme.

Vi tog definitivt beslut på onsdag fm. Då skulle jag och Peter ta båten till Råå. Sen skulle vi fortsätta på torsdagen efter jobb då Staffan också mönstrade på. Allt för att kapa tid.

Väl kl 15.30 kastade vi loss på torsdagen från Råå. VIND FRÅN NORR! Va fan liksom. Detta fanns inte i prognosen. Efter någon timme då vi passerade Kullen kom vinden från rätt håll. Full fart norrut. Till en början i sakta mak på runt 4 knop. Framme om 99 veckor, enligt windows nedräknare typ. Mörkret kom, liksom vinden. Ute på Kattegatt var det ganska stökigt. Vind på 8-11 m/s och snett bakifrån gjorde tyvärr att sjösjukan slog till för mig. Galet rull ombord. Det fixar jag inte. 3*häng över relingen, hahaha. Vi loggade mellan 7- 9,6 knop hela tiden. 

När vi väl närmade oss skärgården togs beslutet om att segla inomskärs mot målet. Väl där la sig lugnet och vi fick en fantastiskt transport mellan kobbar och skär. Plattvatten samtidigt som vi loggade 6-7 knop. Tack för detta. Good call, av Staffan och Peter. De tyckte att jag för en stund där såg i stort sett döende ut hahaha. In i skärgården och ganska omgående sken jag upp. Precis som solen som kom på förmiddagen.

- Kan du kolla plottern, sa Staffan. Djupkurvorna syns inte. What? Då upptäckte jag att sjökortets täckning sträckte sig bara till precis innan skärgården. Perfekt inför ett omtalat race i skärgården med otal möjligheter till grundstötning. Smart Pär, smart. Det fick bli diverse sjökortsappar för resten av turen. Kan säga att det gick kanon.

Vi angjorde bryggan i Stenungsund vid 15-tiden på fredagen. Perfekt i tid för att slappa, äta och preppa båten. Pizzan åkte ner och landade som en jumbojet i magen. 

Vid 21 kom resten av besättningen, förutom en syster till gast som skulle dyka upp på morgonen dagen efter. Vi var alltså 7 pers ombord på racet. Perfekt för att kunna tynga ner båten med en maxgenua. Alla slafar ombord var fyllda och själv sov jag som en stock i sittbrunnen. 

RACEDAG. Klockan ringde 06.30. 30 minuter senare steg jag upp. Gänget samlades och rollerna ombord fördelades. Prognosen som gavs av meteorologen på skepparmötet gav oss lite kyligt väder, lite regn, lite sol men en bra vind på sydväst på 5-10 m/s. 

Vi kastade loss 08.45. Vår start var 09.50. Vi gled ut och kände på vattnet och vindarna. Båtar överallt. Runt 230 båtar på startlistan. En fantastisk syn över Hakefjorden. Nu höjdes pulsen på oss alla och vi taggade till. Målet denna Tjörn Runt-premiär var uttalat - att inte komma sist och inte gå på grund. Vi lyckades med detta, kan jag avslöja. Vi hade 30 båtar i vår grupp. Bättre att komma i andra led än att komma långt ner i fältet i skitvind. Vi kom iväg ganska ok. Vinden i början var galet instabil. 

Den vred, den kom och den gick. I starten kom en som nog tyckte han var värd rejält med plats i lovart. Det tog inte lång tid innan läbåten skrek - ni blir inte insläppta! De höll inte med förrän i sista sekund då hela havet skrek - NI FÅR INTE PLATS, din ***la grosshandlare. Han vek undan och fick snällt börja om. Jag förstår inte hur man tänker där. Kanske kan det förklaras okunskap, hoppas det.

Vi fick inte till en helt bra gång i båten förrän en bit efter Tjörn-bron. Som vanligt är det viktigt med att ha koll på strömmen, den ska undvikas. Vi kom på utsidan av Lilla Brattön. Många gjorde det. Hela vägen ner till Gråholmarna låg vi lite på en ytterbana. Enligt strömprognosen var där inte mycket till ström förrän en bit ner. Precis här nere blev vi också omkörda av Lady Godiva, vinnaren av TR. 

Härifrån och ut till Åstol hade vi en sjukt rolig kryss mot massor av andra båtar. Ganska korta ben, ha koll på båtar överallt, ducka vissa, jobba jobba jobba. Framför allt nere mellan Kårevik och Stora Dyrön där det kniper ihop och smalnar av. Här kan man gå riktigt nära klipporna, det är djupt hela vägen in. Genuatrimmarna fick göra skäl för lönen! Allt skulle dessutom tajmas mot andra båtar. Framför allt hade vi tuffa fajter med Smaragder, Melges 24 och en Bavaria 40 mfl. Frisk vind och vi fick jobba hårt hårt hela vägen. Genua 1 som skulle hem snabbt i varje slag. Det tog hårt. På vägen hem upptäckte jag precis det. Den har spruckit och får lagas. Väl ute vid Åstol rullade det sjö in från havet. Lite högre vågor som gjorde det extra viktigt att hålla fart i båten. 

Vädret blev bara bättre och bättre. Väl där nere kom solen och bjöd oss på fint väder under resten av banan. Underbart! Nu gick färden mer norrut mot skräckomtalade Klädesholmen och Kyrkesund framför oss. Detta har man kollat på YT-filmer och sett alla krockar och grundstötningar. Det var med viss skräckblandad förtjusning vi närmade oss. Allt gick bra och det var superkul att segla där med publik längs hela sträckan. Här hade vi rolig körning med en Albin Nova och en Dehler. Långsamt gled vi om och kunde hålla dem bakom oss. Här kom också en X-99 med spinnaker. Brant som tusan med incoming broach, felbeslut enligt mig. En X-99 bör gå om oss med viss lätthet. Vi gick nästan lika fort men till slut, när de kunde fylla spinnakern bättre, gled de tydligare iväg. 

Passagen genom Kyrkesund var lika underbar som beryktad. Massor av båtar, publik och sol. Vi  gick igenom på ett odramatiskt sätt även om vi vid ett tillfälle låg 5-6 båtar i bredd och bakom kom en fet katamaran. Inga skördetröskor här, plz. Hm, fanns det verkligen plats? Det gjorde det även om vi alla fick hålla in magen till max.

Fortsatt genuasegling till Vannholmen. Därefter blev det djup spinnakersegling. Här fick vi gippa oss ner/in till målgång. Här hade vi en close encounter med en annan båt som också seglade spinnaker. Vi för styrbord och den för babord. Vi närmade oss och påtalade i god tid att vi har företräde och att ni får hålla undan! Det förvånande men ack så smått komiska svaret kom - det kan vi inte! Humor på hög nivå. Med skrattet och pulsen på hög nivå fick vi snällt gippa i sista sekunden. Så länge det är nära så är det ok, enligt gammalt ordspråk.

Målgången blev fartfylld. Full fart med spinnaker på fel bog och direkt efter så skulle vi åt ett annat håll. Kass nedtagningen men vi fick till slut rätt på allt och vi kunde glida tillbaka mot Stenungsund. Här fick vi bevittna en grundstötning på ganska nära håll. Kanalen tillbaka är trång med ett djup på bara 2 meter utanför. En riktigt fin racebåt stod plötsligt stilla med gastarna ombord vinkandes åt en närliggande motorbåt. Efter en kort dragning kom de loss. 

Tillbaka till hamnen och en gemensam Onyx-middag. Hastigt och lustigt tog vi också beslutet att lämna Stenungsund direkt efter middagen för att segla hemåt för att utnyttja den västliga vind som fanns och för att i möjligaste mån slippa den sydliga vind/kryss som skulle komma. Jag som tidigare sa att vi tar det lugnt och vilar oss för att sticka på söndag morgon. Jo, tjena. Bra beslut och vi fick åter en fin segling genom skärgården i kvällssolen och sedan mörkret. Vi knöt loss Onyx kl 18 på lördagen. Den sydliga vinden kom i höjd med Falkenberg och vi fick långsamt vrida in mot land mer och mer. 

Vi knöt fast Onyx i Lomma hamn på söndagsnatten vid 03 efter ca 340 sjömil, 10 timmars sömn på 3 dygn. 

Hur gick det i själva tävlingen? Det gick faktiskt riktigt bra. Vi kom på 15:e plats i vår grupp med 30 båtar. I totalen på plats 82 av 189 som korsade mållinjen. Vi hade en person ombord med 2 TR innanför västen. För resten av gänget noll. Med tanke på detta så är resultatet bra. Vi har bra fart i båten. Det är svårt att segla ifrån vissa båttyper och lokala förmågor som har lång erfarenhet av skärgårdssegling. Vad har ett gäng glada skåningar att sätta mot detta? 

Var det värt det? Absolut. Så som allt fortlöpte är jag väldigt glad och nöjd över Tjörn Runt. Mycket hänger så klart på vädret. Framför allt för oss som lägger så många sjömil för att segla den. 

Allt gott!

/Pär tillsammans med dreamteamet Arvid, Staffan, Tina, Peter, Andreas, Per