Efter 2014 års fantastiska segelsäsong med LBS H-båt Snärtan såg vi fram emot sommaren 2015. Med mina drygt 40 timmars seglingserfarenhet tackade vi ja i sista stund till erbjudandet om att delta i SM för H-båtar i Ystad. Ett beslut som föregicks av att vi snabbt lyckades värva Christines bror Niclas som har en hel del erfarenheter till havs på diverse båtar. 

Snärtan mastades av tillsammans med Björn Svensson och transporterades med trailer till Ystads hamn. Under samtalen i bilen och under upptagning blev jag fascinerad över Björns erfarenhet och kunskaper kring alla detaljer som tävlingssegling innebar. I mitt stilla sinne försökte jag inbilla mig att så komplicerat kan det väl inte vara. Oj vad fel jag hade… det är verkligen komplicerat och det är en materialsport av stora mått.

De första dagarna blåste det på tok för mycket till och med för de mest erfarna seglarna för att kunna genomföra en säker tävling. Tuffa beslut för tävlingsledningen, men de flesta verkade acceptera besluten. Ola Tedin och YSS anordnade ett trevligt och bra SM enligt min mening. Den lediga tiden tillbringades med promenader i Wallanders fotspår och längs det vackra havet. Niclas barn besökte Ystads djurpark och jag fick till ett studiebesök för alla i teamet på Ystads teater där jag ibland har förmånen att arbeta.

Näst sista kvällen blev det dags för de första racen. Efter lite samtal med Nicklas Ottosson om vilken vindstyrka Snärtan skulle tillåtas utsättas för fattade vi beslut om att då det blåste mer än 13 m/s stannade vi på land och tittade på de övriga tävlande. 

Som gammal ballongfarare finns det ett talesätt: ”Bättre att stå här nere och önska sig upp än att vara där uppe och önska sig ner” 

Nämnas bör att tom en av de erfarna teamen återvände till hamnen efter första racet. Anledningen var dock att seglen, enligt dem, slets för hårt inför VM i Italien (Gardasjön) veckan därpå.

Sista dagen blev det race även för oss. Förödmjukelsen var total redan när vi lämnade hamnen bland de sista båtarna för att söka oss ut till starten. Vi konstaterade nöjt att vi hängde med fint och höll den bakomvarande båten på avstånd ... tills den gick upp mer mot vind ... och seglade förbi oss ... Ja ja, vad är en bal på slottet...

Lite tufft för Niclas som verkligen ville leverera. För Christine och mig gick det nog ganska snabbt att inse våra begränsningar och istället njuta av att hissa spinnakern för första gången och se alla vackra båtar som kämpade om bra placeringar. Vi hade verkligen första parkett till alla fina race. 

Efter en dag med segling och många lärdomar var det dags för regattamiddag och prisutdelning. 

Dagen efter SM blev det för min del passande nog tillfälle att besöka en av Malmöhuskretsens bantävling i pistol och revolver på Ystads skjutbana. Där gick det placeringsmässigt betydligt bättre kan jag meddela.  På kvällen var det i princip stiltje men Christine och jag beslutade oss för att gå för motor till Abbekås hamn och avnjuta en god middag på Abbekås krog och sammanfatta alla våra upplevelser. Niclas åkte redan dagen innan tillbaka till Vittsjö eftersom arbetet kallade.

Efter en vacker morgon i Abbekås hamn begav vi oss mot Falsterbokanelen. En fantastisk seglats som innebar en hel del kryssande. Vi hade ingen tid att passa utan kunde njuta fullt ut av att försöka optimera seglingen samtidigt som vi betraktade den vackra sydkusten. Många gånger har jag färdats på vägen mellan Höllviken och Ystad på motorcykel och beundrat den obrutna horisontlinjen. Nu fick jag glädjen att segla denna sträcka. 

Vi övernattade intill vandrarhemmet i Falsterbokanalen. Falsterbokanalen som grävdes på rekordtid under andra världskriget för att sjöfarten skulle undslippa de minor som tyskarna placerade i svenskt territorialvatten utanför Falsterbo. På morgonen gled vi genom den långa kanalen för att passa den tid som kanalbron öppnades. Som uppvuxen i Höllviken blev det lite speciellt att segla genom Falsterbokanalen för första gången.  

Full fart mot Lomma och fortsatt härlig segling med lagom vind och strålande sol från en klarblå himmel. Vad mer kan man begära? En kall öl möjligen, tillsammans med en god lunch. Vad passar bättre till havs…

Under bron passar jag på att fundera över då jag besiktigade kranarna som betjänade de fyra bropelarna under byggtiden. Pelarna sträcker sig drygt 204 meter över havet. Jag kommer ihåg att körbanorna inte var ordentligt hopfogade med varandra utan när lastbilar passerade så gungade hela pelaren. Ett spännande projekt. Många kritiska röster som hördes, typ: ”man kan väl inte tura på en bro”. Idag gläds nog många med mig över att slippa oroa sig för att båtarna blir inställda när vinter-isarna lägger sig i sundet eller det blåste för mycket.

Tillbaka i Lomma och dess mysiga hamn och härliga omgivningar mitt inne i centrala Lomma. Ett verkligen lyckat bostadsprojekt som förenar boende, restauranger, affärer och båtliv på ett utomordentligt bra sätt.

Ett stort tack till Björn Svensson, Lommabuktens Seglarklubb och Ystad segelsällskap samt H-båts förbundet som gjorde detta möjligt.

Kristian, Christine och Niclas.

 

• Snärtan är LBS egen H-båt som alla intresserade medlemmar kan ha glädje av, läs mer om Snärtan här.